II:3 Elias Edvard Segerlund och
II:4 Johanna Månsdotter
II:3 Elias Edvard Segerlund f 1852-11-13 i Kastrup, Tårnby sn, Danmark.
Föräldrar: III:5 Jens Petersen Laen och III:6 Pernilla Andersdotter.
Torpare på Vankiva nr 19, Vankiva sn.
Död 1914-12-18 i Vankiva.
II:4 Johanna Månsdotter f 1851-06-13 i Hässleberga, N Åkarps sn.
Föräldrar: III:7 Måns Åkesson och III:8 Petronella Erlandsdotter.
Död 1943-10-16 i Söndraby, Vedby sn.
Gifta 1877-10-27.
Barn:
- Karl Oskar Segerlund f 1877-09-24, d 1971-03-24. Smedmästare, Limhamn. G m 1. Anna Wikström f 1879-12-15, d 1912; 2. 1914-01-05 Anna Forslund f 1890-01-06, d 1982-06-28. 4 barn.
- Anna Löfgren f 1880-01-16, d 1970. G m lantbrukare Oskar Löfgren, Hyllstofta, Vedby sn. 5 barn.
- Hilda Aqulina Johansson f 1881-11-29, d 1960-10-30. G m Georg Johansson d 1958-12-16, Köpenhamn. 3 barn.
- I:2 Lina Julia Jonsson f 1884-07-06. d 1965-01-08. G 1914 m Per Gottfrid Jonsson, f 1884-01-20, d 1970-11-28, lantbrukare Troröd, V. Vrams sn och Nöbbelöv, Vä sn. 5 barn.
- Johan Alfred Segerlund f 1886-10-29, d 1925-03-03. G m Marcelina Fransson f 1894-06-03, d 1966-07-12, Köpenhamn. 2 barn.
- Alma Leontina Nilsson f 1888-12-05, d 1969-02-28. G m Algot Nilsson d 1939-11-18. 4 barn.
- Sigrid Paulina Troberg f 1891-05-07, d 1968-08-23. G m Bror Troberg f 1893-02-12, d 1936-08-07. 4 barn.
Edvards mor, Pernilla Andersdotter, var född på Ven 1830. Adertonårig utvandrade hon till Danmark försedd med följande flyttningsbetyg:
Pigan Pernilla Andersdotter No 5 Tuna till Köpenhamn, med bevis den 31 Augusti, att hon läser i bok rent och utantill de antagne Läroböckerna likaledes, samt förstår Salighetsläran försvarligt. Är till lefvernet ärlig och beskedlig och här från äktenskapsförbindelser ledig enl. pålysningar.
När hon två år senare gifte sig i Tårnby kyrka på Amager anges hennes hemort mycket otydligt (första delen är överstruken och ifylld), troligen som Søndbyøster.
Hennes man Jens Petersen (senare vid barnens födelse skrivet Pedersen i kyrkoboken) Laen anges vid vigseln vara bosatt i Kastrup, där också det nygifta paret bosatte sig. Elias Edvard, eller som han faktiskt hette i födelseboken Elias Evert Jensen, föddes som andre sonen i familjen (Tårnby Fødte og Viede 1844–56 p 64 1852 fødte mankiøn):
13de Novbr 1852 Elias Evert Jensen
Daabens Datum 9de Januar 1853 i Kirken
Foraeldrenes Navn Jens Pedersen Laen Inds: og Hustru Pernille Andersdatter (22 Aar gl) Kastrup
Bar: Hmd: Geert Corneliussens H: Ane.
Hvem holdt: Hmd: Lars Nielsens H: Grethe Hansen
Faddrenes Navn Lars Nielsen, Geert Corneliussen og Hmd: Jacob Nielsen, alle i Kastrup
m - i - 5
Hvor anfört i det alm Jevnf. Reg. 82-26
Efter Jens Petersens död 1853 och den äldre sonens död samma år bodde den unga änkan kvar i Kastrup och gifte sig där tre år senare med en svensk, Johan Jacob Segerlund. Tillsammans med mor, styvfar och halvsyskon flyttade Elias Edvard 1864 över till Sverige. Familjen övertog ett torp på Vankiva nr 19. Både styvfadern och Elias Edvard, så snart han blev gammal nog, reste dock till Danmark för arbete. Styvfadern dog där 1874. I husförhörslängderna i Vankiva finns attester eller arbetspass för Danmark antecknade för Elias Edvard 1868 (han var då 16 år gammal, utflyttade 12/10 1868 och anges ha återvänt 12/12 1874), 1877 (25/4), 1882 (24/11), 1883 (22/4) och 1884 (29/1). Enligt muntlig tradition arbetade han på Saltholm.
Före utflyttningen 1877 tycks han emellertid ha fallit för Bjärnumflickan Johanna Månsdotter och de gifte sig efter hans återkomst på hösten i Åkarp:
1877 Okt 27 Jensen Elias Dräng i Bjärnum och Månsdotter, Johanna, Piga ibm. 1852 1851. Hvilket gifte 1 1.
Johanna var född i N Åkarp 1851:
Juni 13 (döpt 17) Johanna. Ihs Måns Åkesson och H. Petronella Erlandsdotter (36) Heesleberga (ej ex. jordg., emedan tillfälle dertill ej vart). Kkt den 3/8 51. Gm Åbo Sven Erikssons H. Elna i Slättaröd, faddr. T. Petrus Pehrsson i Ramberga, Dr Jonas Erlandsson (morbror) i Slättaröd, pig. Christina Nilsdotter i Torrarp, pig Elna Andersdtr i Åkarp.
Johanna kom ut i tjänst på granngårdarna från 15-årsåldern även om hon då och då återvände hem. Hon höll sig hela tiden inom hemsocknens gränser, först på Bjärnum nr 3, sedan på tre olika gårdar i Åkarp till 1874, varefter hon var hemma på familjens nya torp på Bjärnum nr 1 till dess hon gifte sig. Ett år efter giftermålet flyttade familjen till Edvards mors torp på Vankiva nr 19, som de övertog:
Arb. Elias Edvard Jenssen o Hustru & 1 barn från Åkarp till No 19 Vankifva 2 Mankön 1 Quinkön.
Det blev många ungdomar som kom att växa upp på det torpet. Edvards mor med hans i Sverige födda två halvsystrar bodde kvar – de var ännu bara 11 och 9 år gamla. De i Danmark födda halvsyskonen var tidvis hemma. Flickorna arbetade nästan permanent i Danmark och sonen flyttade troligen till slut också dit. Den yngsta halvsystern, född 1868, lämnade torpet, också hon för att flytta till Danmark, 1883. Då hade Edvard och Johanna redan tre barn.
Johannas vitsord i läsning var b (innantill och utantill) 1866 men 1869 fick hon resp a, a, b, b i innanläsning, katekesen, förklaringen och begrepp. Betyget blev sämre igen 1874–75. Nattvardsgång har antecknats tämligen regelbundet. För Edvards del spelade säkert språkblandningen in – man kan kanske fråga sig vilket språk Edvard talade vid den här tiden – och prästen i Vankiva tycks t ex ha haft svårt att förstå både personnamn och danska ortnamn. Prästens omdöme i ett arbetsbetyg för Danmark blir därför: läser rent innantill. Förstår svagt. Senare efter giftermålet: läser innantill godkänt. Övrigt försvarligt. Han deltog åtminstone i årliga förhör 1879–1882.
Sonen Karl Oskar föddes i Bjärnum 1877. I notisen om hans födelse den 24 sept 1877 i SCB:s utdrag för N Åkarp anges hans namn endast som Carl. Det visar sig emellerid att kyrkoherde Hasselqvist under åren 1876 och 1877 bara rapporterat ett namn per barn – både tidigare och efteråt rapporterades ofta två förnamn. Fadern anges som arbetaren Elias Jensen. Oskar började sin utbildning till smed i en smedja i N Ströö, där han under de första tre åren hade 50 kronor om året i lön. Han har publicerat en intressant skildring av sin tid i denna smedja i skriften Skåneföreningen 1877 års män 1939–44 – Porträttmatrikel och festskrift (1944).
Efter flyttningen till Vankiva föddes dottern Anna 1880:
Jan 16 Anna (2dra). Torp. Edvard Jönsson (28) H Johanna Månsd.(29), Christinetorp. Gifta 1877.
1881 föddes så Hilda Aqulina:
Nov 29 Hilda Aqulina (3dje). Torp. Edvard Jönsson (29) Nr 19 Vankifva H. Johanna Måns dr. (30). Gifta 1877.
Och Lina Julia (I:2) 1884:
Juli 6 Lina Julia 4de. Edvard Elias Jönsson (31) torpare Nr 19 Vank. Johanna Månsdr., (32). G 1877 27/10.
Johan Alfred föddes 1886:
Okt 29 Johan Alfred 5te. Elias Jönsson Segerlund, torp. 19 W-a. 35. Johanna Månsd. 35 g 27/10 77.
Alma Leontina 1888:
Dec 5 Alma Leontina 6te. Elias Jönson Segerlund 36, torp. Johanna Månsdr 37, 19 Wankifva. G 27/10 77.
Slutligen föddes Sigrid Paulina 1891:
Maj 7 Sigrid Paulina 7de. Elias Segerlund 38 Arbetare No 19 Vankifva Johanna Månsson h 39 Gifta 27/10 77.
Både Edvard och Johanna och deras barn hette naturligtvis Segerlund i dagligt tal även om prästen länge envisades med Jensen i olika stavningsversioner och också med Jönsson. Enligt Linas berättelse infördes efter initiativ från skola och/eller präst till slut allas namn som Segerlund. Detta har i efterhand skett i husförhörslängden 1883–90. Namnet Segerlund hade länge använts i Edvards styvfaders släkt (se Segerlund – historia kring ett namn).
Edvard torde ha fortsatt arbetsresorna till Danmark även om jag inte kunnat belägga dem. I slutet av 1800-talet minskade emellertid skillnaderna i arbetsmöjligheter mellan Sydsverige och Danmark och arbetsresorna upphörde i allmänhet (Witterslev, 1983).
Efterhand kunde familjen bygga ett nytt hus i Koboda, Vankiva sn, som ännu (1989) finns kvar men i starkt förändrad form. Barnen växte till och lämnade hemmet. Edvard – och även Johanna – arbetade på olika håll i Vankiva. Det finns en kassabok för ”Herr E. J. Segerlund, Vankiva, Koboda” med uppgifter från 1911 till 1914. Originalet tillhör nu Erik Segerlund. Tydligen arbetade Edvard ofta på Vankiva gård eller i Vankiva bränneri men också hos olika bönder, bl a hos Olof Johansson och Per Johansson. Betalningen erhölls vanligen i kontanter men ofta också i naturaprodukter. Under rubriken ”Vad jag tjänat på Vankiva” anges för 1912 januari 15 kr, februari 11+7 kr och mars 13,25 kr. Dessutom finns för 1912 dagsverken hos både Per och Olof Johansson – Johanna hade också arbetat en hel del hos Olof. Hösten och vintern 1912–13 arbetade Edvard i Vankiva bränneri och under våren och sommaren mest hos Olof men också hos Per Johansson. Han började åter på Vankiva (bränneri) den 26 sept 1913 och arbetade där till den 28 november. 1914 arbetade han under sommaren huvudsakligen hos Olof Johansson och började den 28 september åter vid Vankiva bränneri.
Och här, i Vankiva bränneri, omkom Edvard den 18 december 1914. Tidningen Norra Skåne innehåller den 19 december på sid 2 följande notis:
Funnen död. En sorglig händelse ägde i går middag rum vid Vankifva bränneri. En arbetare Edvard Segerlund, Vankifva, hade i ett ärende gått ned i en mäskkällare. Då man tio minuter därefter kom ned i källaren, fann man S. liggande död. Huruvida han träffats af hjärtförlamning eller har blifvit förgiftad af de giftiga gaser, som kunna uppstiga ur mäsk, har ej kunnat utrönas. Den så hastigt bortryckte var 62 år gammal samt efterlämnar hustru och barn.
Det var enligt uppgift näst sista dagen som Edvard skulle ha arbetat i bränneriet. – Tre dagar senare, den 22 december, fanns på sid 1 i Norra Skåne följande dödsannons:
Att Gud
i sitt allvisa råd
genom olyckshändelse behagat
hädankalla min ömt älskade make
och vår fader
Edvard Segerlund
Fredagen den 18 Dec. 1914, i en ålder
af 62 år, 1 månad, 6 dagar, djupt
sörjd och saknad samt i tacksamt
minne bevarad af mig, barn, barn-
barn samt syskon och många vänner,
varder härmed min sorgliga plikt
tillkännagiva.
Vankifva den 19 Dec. 1914
Barnen Johanna Segerlund
Herren gaf och Herren tog,
Välsignadt vare Hans namn.
I den nämnda kassaboken har Johanna lagt in lösa lappar med avskrifter av sånger, bl a:
Jerusalem Guds helgons stad vad det blir skönt en gång att gå omkring så hjärteglad vid änglars jubelsång …
Jesus nu stormen är över oss och vågornas larm …
Låt mig få höra om Jesus, skriv på mitt hjärta vart ord …
Slutligen finns det också en postgirokupong den 27 februari 1934 från Riksförsäkringsanstalten, olycksfallsförsäkringsfonden, på 30 kronor utgörande ”efterlevande livränta 1/4 år”.
Johanna levde som änka nästan 30 år, boende i huvudsak hos äldsta dottern Anna och hennes man Oskar Löfgren men så länge hon orkade ofta på resa för att hälsa på sina barn i Sverige och Danmark.
I Norra Skåne fanns den 21 oktober 1943 följande dödsannons på sid 2:
Vår kära lilla mor
Johanna Segerlund
har i dag efter ett långt och tåligt
buret lidande, lämnat oss i sitt 93:e
levnadsår. Sörjd och saknad.
Söndraby den 16/10 1943.
Barn, barnbarn, barnbarns barn.
Minnena sakta susa
Nu kring Din tysta grav.
Tack för Ditt minne ljusa,
Tack för all kärlek Du gav.
Edvard och Johanna har båda begrafts på Vankiva kyrkogård, där gravstenen (1989) ännu finns.
Bouppteckningen efter Edvard Segerlund utvisade i tillgångar 1483,55 kronor, varav 800 kronor för torplägenheten och 657,05 kronor för inventarier, sålda på auktion. Skulderna uppgick till 510 kronor, i huvudsak till olika personer i Hässleholm och Vankiva (101 kronor till Abraham Johnsson på Vankiva gård och 112,07 kronor till handlanden Ingrid Norén i Vankiva) samt ett par mindre lån i Hässleholms sparbank (tillsammans c:a 90 kronor). För två besiktningar av ”klöfsjuka” ville veterinären ha 10 kronor. Vid arvskiftet den 22 april 1916 återstod för fördelning 973,55 kronor, varav änkan fick hälften och vart och ett av de sju barnen 69,54 kronor.
Referenser:
Skåneföreningen 1877 års män 1939–44. Porträttmatrikel och festskrift. 1944
Willerslev, R. 1983. Den glemte indvandring. Den svenske indvandring til Danmark 1850–1914. København.
Vankiva
Det finns ett par innehållsrika böcker om Vankiva sockens historia (Johansson 1967 och 1974). Egentligen berörs vår släkt endast av socknens historia efter 1860 men en sammanfattande bakgrund kan dock ges med ledning i huvudsak av dessa båda arbeten.
Bebyggelsen i Vankiva är gammal och det anses att de äldsta delarna av kyrkan påbörjats på 1100-talet. Kyrkan har emellertid genomgått förfallsperioder och det finns inte mycket kvar av det medeltida. Dopfunten anses dock vara från 1100- eller tidigt 1200-tal och på kyrkvinden har ett också mycket gammalt krucifix hittats och satts upp i kyrkan. Flera gravfält skall ha funnits men förstörts i odlingssammanhang. Många fynd av flintverktyg har omnämnts.
Sedan åtminstone början av 1600-talet har socknen dominerats av herr-gården. På 1600-talet ägdes den av släkten Ulfeld och omfattade till slut nästan hela socknen. När Skåne blev svenskt överlät Karl X Gustav emellertid gården till en Bielke, dansk riksamiral, men den bytte snart – och ofta – ägare. I början på 1700-talet kom den under en period att ägas av Ridderschiöldar. En dotter gifte sig 1755 med kyrkoherden Christian Lundström – efter hand ägare till åtskillig jord, bl a en del av Troröd. Från slutet av 1700-talet blev det åter täta ägarbyten, tills godset på 1830-talet delades mellan två bröder Rosencrantz. En av dem styckade och sålde ut sin del i Tullstorp efter några år. På 1840-talet övertogs godset i övrigt av en Ehrenborg från Hässleholmsgården. Han var bl a hårt engagerad i järnvägsproblemen men dog 1856.
Ehrenborgs sterbhus avstod från Vankivagårdens patronatsrätt för kyrkan och började också i slutet av 1850-talet sälja ut byns hemman. Det fanns 20 nummer för gårdarna med nr 1 för prästgården. Alla låg samlade i närheten av herrgården och kyrkan. Gårdarna innehades av bönder med dagsverksskyldighet vid herrgården. Vid försäljningen byggde bönderna nya gårdar – eller byggde ut tidigare torplägenheter – på de markområden de tilldelats, så att hela Vankiva by försvann på några år.
Här kommer nu vår familj in i bilden. I byn låg nr 19 närmast herrgårdsparken ”vid böndernas mögväj” i närheten av den gamla kyrkstigen mot gården Nyboda. År 1860 inflyttade från Höör som ägare till nr 19 1/8 mtl målaren Carl Johan Carlsson (Segerlund) enligt husförhörslängden för Vankiva 1859–62. Han medförde hustru, en son och en dotter samt piga. De bodde på Vankiva nr 19 till 1867, då timmerhandlaren Carl Johan Carlsson, som han då kallades, tydligen sålde gården och flyttade till Snötorp i Halland. Familjen hade då två söner och fyra döttrar.
Enligt sockenstämmoprotokollen 1861 (7/12) fick ”målaren Carlsson” på Vankiva nr 19 rätt att utminutera brännvin. 1862 (19/10) hade han slutat med denna hantering ”till följe sjukdom”.
Ett torp under nr 19 innehades från 1860 av torparen Per Jönsson, född i Vankiva 1824, och hans hustru Karna Jönsdotter, född 1827 i Broby, och deras barn. 1864 inflyttade emellertid till torpet från Danmark Johan Jakob Segerlund (bror till Carl Johan), hans hustru, deras tre barn och hustruns son i ett tidigare äktenskap Elias Edvard Jenssen (II:3). Det här torpet låg i närheten av Nyboda kyrkostig. Torpet ”Segerlunds” nämns av Johansson (1974) som belägen i närheten av ”surbrunnskillan”. Alltsammans skall dock ”numera” vara nästan bortglömt.
Så småningom byggde Edvard Segerlund, som nämnts, ett eget hus i Koboda invid vägen mellan Vankiva och Farstorp. Detta Koboda anges ha varit en ”vardagsbeteckning” för Vankiva nr 18. Ett annat Koboda tillhörde Vankiva nr 16 och låg i socknens södra del.
Vid Vankiva kungsgård fortsattes efter utstyckningarna omkring 1860 ägarbytena tätt, bl a med danska ägare, men 1890 såldes godset till spannmålshandlaren Abraham Johnsson i Hässleholm. Det var alltså hos honom Edvard Segerlund arbetade. Han var född 1846 i Röinge av gammal bondesläkt. Abraham gifte sig med Karna Olsdotter och övertog hennes hemgård i Tullstorp. Han ordnade auktioner, upprättade bouppteckningar och öppnade 1883 en spannmålsaffär i Hässleholm. Efterhand blev det han som skulle allting beställa. Han blev kommunalordförande, nämndeman och landstingsman. Gården ägs fortfarande av hans ättlingar.
Kyrkogården vid kyrkan i Vankiva fyllde behovet fram till 1874, då en ny kyrkogård invigdes. På denna finns bl a Edvard och Johanna Segerlunds grav. År 1938 utökades kyrkogården åter och Johansson (1967) uppger att en ytterligare utökning var aktuell.
Referenser:
Johansson, I. 1967. Ur Vankiva sockenkrönika I. Hässleholm.
Johansson, I. 1974. Ur Vankiva sockenkrönika II. Hässleholm.