Segerlund – historia kring ett namn
I Halland
Den 25 juni 1780 vigdes på Bondegården i Harplinge socken strandridaren Pehr Segerlund med ”pigan Ingrid Jacobsdotter ifrån Bondegården”. Bruden, som var född i september 1754 (döpt den 8 september) kallades enligt födelseboken Ingri och var dotter till Jacob Swensson och Hellena(?) Arfwidsdotter. Brudgummen var som nämnts strandridare – kustbevakningen till lands bestreds i äldre tider delvis av beridna tjänstemän som kallades strandridare (Svensk Uppslagsbok). Exakta uppgifter om hans födelseår och ursprung har jag inte lyckats hitta – det är alltså inte heller klart om han själv tagit sig namnet Segerlund eller om det burits i tidigare generationer. I genomgångna kyrkoböcker har namnet emellertid inte påträffats för någon annan familj. Hans födelseår kan beräknas dels från uppgifter i kyrkoboken i Harplinge vid hans död den 26 april 1805, där åldern uppges till 57(?) år 4 månader och 12 dagar, dels från tullverkets matrikel för år 1785 upprättad i mitten av december, då han uppges vara 38 år och ha varit i tjänst i 6 1/6 år. Han bör alltså vid giftermålet ha varit 33 år och född i slutet av år 1747.
Pehr Segerlund bör ha börjat vid tullen hösten 1778 – tyvärr är det en lucka i de årliga matriklarna från 1776 till 1784 men i de tillgängliga matriklarna uppges det att han tidigare varit ”Gårdskrifvare, derefter extra Strandridare och vidare Ordinarius härstädes.” Han ”skrifver oklanderligt, hittills skickelig och nyckter, samt willig att efter dess begrepp sina skyldigheter uppfylla”. Uppgifterna om hans uppförande kvarstår tämligen oförändrade de första åren – 1788 är han ”rask och willig at sinae Skyldigheter uppfylla, skriver oklanderligt, är nyckter och skickelig” och 1789 heter det ”fullgiör till nöje sine skyldigheter, är nyckter och skrifver läseligt”. Om hans kollega, som varit kusk och betjänt, heter det samtidigt ”kan något skrifva och i öfrigt, efter bästa förstånd fullgiör hvad som honom anbefallt”.
Tydligen avtog skrivskickligheten med åren eller också hade nya tullförvaltare större krav, ty mot slutet av Segerlunds tjänstgöring heter det om båda strandridarna: ”Nycktre; skrifver passabelt och söka gjöra sina skyldigheter, hwartil ej saknas förmaningar”. Värre blev det med Segerlunds efterträdare, som av en ny tullförvaltare 1806 får följande omdöme: ”Nykterhet saknas honom vårdslös i Tjensten och Rubbad lite till sinnen”.
Alltnog, strandridaren hade 1785 33 riksdaler specie i lön – som jämförelse kan nämnas att tullförvaltaren hade 130, jaktuppsyningsmannen 50 och båtsmännen 24 riksdaler. Enligt Svensk Uppslagsbok hade en riksdaler specie en finvikt av 25,6923 g silver och denna vikt var oförändrad under den långa tiden mellan 1664 och 1830. Lönen var ännu 1803 oförändrad men höjdes 1804 till 50 riksdaler för strandridarna, trots att den kvarstod oförändrad för tullförvaltare, jaktuppsyningsman och båtsmän. Den nye tullförvaltaren 1806 är mycket kritisk till de lägsta tjänstemännens, båtsmännens, låga löner: ” De 2ne förstnte (60–65 år) gamle Sjuklige och Orklöse, äfven som de alle 3 äro uti stor fattigd, och äfven i saknad af den Lön som deras vederlikar nu inneht”.
Tjänsten som strandridare placerade tydligen Segerlund och hans familj lite över allmogen i allmänhet, vilket t ex märks på den titel som används för äldsta dottern, Carin, när hon i sinom tid stod fadder vid dop – hon kallas då i kyrkoboken ”jungfrun” medan bonddöttrarna fick heta ”pigan”. Tydligen var Pehr under sin krafts dagar och i viss mån också Ingri och efterhand Carin flitigt med i traktens sällskapsliv, såvitt fadderuppgifterna från dopen är ett mått härpå.
Det nygifta paret bodde tydligen till en början kvar i Bondegården (Bonnagård), där deras första barn, dottern Carin, föddes den 29 juni 1781 och också dottern Anna Stina den 18 mars 1785. Där föddes också den 28 augusti 1788 dottern Anna Charlotta, som emellertid dog av smittkoppor den 22 augusti 1789. Sedan flyttade familjen tydligen till grannbyn Skäpparp, där en dödfödd dotter föddes den 16 juli 1790. Det förefaller som om familjen flyttat tillbaka till Särdal omkring sekelskiftet.
Den 21 juli 1794 föddes ende sonen, Sven; med bl a inspektor Schjenström på Bökegård som fadder.
Som nämnts dog Pehr Segerlund den 26 april 1805 av lungsot. Hans änka Ingri (Ingrid, Ingjerd) Segerlund kom att bo kvar på Bonnagård till sin död den 17 februari 1833. Hon dog av ålderdomssvaghet vid 79 års ålder. Enligt husförhörslängden hade hon ”pension af Tull directionen”. Hur stor den var har jag inte tagit reda på.
Ungdomarna Segerlund växte upp och 1802 gifte sig ”Jungfru Karin Segerlund i Serdals Bonnagård”. Mannen hette Anders Andersson och var från Kulsegården. Han dog redan 1814 vid troligen 48 års ålder. Änkan Karin Segerlund gifte om sig 1816 med pottmakaren Olof Möller från Halmstad. Karin blev tydligen åter änka och är efter några år, t ex 1830, gift med en betydligt yngre åbo på Gubilt (Gubbelt) nr 1 Christian Wennberg. Hon har då en dotter, Anna Christina, född 1818. Karin får goda vitsord för läskunnighet och ”begrepp” (a) vid husförhören och ännu bättre är dottern, som läser väl i bok och utantill och har ovanligt ” begrepp”. Möjligen var Karin och hennes man inte vid så god hälsa eller också var jordbruket inte så givande – paret satt på undantag 1837. Karin dog 1845 vid 63 års ålder av vattusot och hennes man följande år vid 46 års ålder av ”tärande sjukdom”.
År 1808 gifte sig pigan – efter strandridarens död har tituleringen tydligen ändrats – Anna Christina (Stina) Segerlund och drängen Johan Pehrsson i Särdal sedan de en månad tidigare fått dottern Petronilla.
Och slutligen – den 19 juli 1814 – vigdes Hemmans åboen Sven Segerlund och pigan Anna PehrsDoter i Sährdahl. Anna var född den 24 oktober 1794. Tydligen var det meningen att det unga paret skulle vara jordbrukare på nr 5 Bonnagård och som sådana står de också upptagna i katekesimilängderna 1814–20. Till hushållet hörde då också Annas dövstumma syster ”pigan Olena”, som betecknas som ”dumb”, och ”Enkan Ingjerd”. 1816 föddes sonen Pehr, som senare genomgående betecknas Peter. Vittnen vid dopet var svågern Olof Möller i Kulsegården, Pehr Svensson i Hennagården(?), Sven Christensson i Sährdal, strandridaren Mårten Ellers, Anna Börgesdotter i Lunden och Bärta Nilsdoter i Kulsegården. 1820 föddes ytterligare en son som fick namnet Johan men som dog redan följande år av ”keghosta”.
Den unga familjen blev inte gammal som lantbrukare. 1821 flyttade man till Halmstad och av segerlundarna blev endast ”Enkan Ingjerd Segerlund” kvar på Bonnagård även om Sven Segerlund står som brukare av åtminstone en del av gården ännu något år, t ex 1825 och 1826. I Halmstad återfinns Sven Segerlund som bryggare, tillsammans med familjen på västra roten nr 122. Verksamheten fortsatte till 1829, det sista året på nr 34, men så finns familjen plötsligt i östra roten på nr 90. Sven Segerlund har nu degraderats till ”arbetskarl”. Följande år försvinner familjen också från nr 90 men återfinns ”norr utom staden”. En anteckning i husförhörslängderna i Halmstad från 1832 till 1834 anger, att arbetskarlen Sven Segerlund ”har lidit straff för tjufnad”. Fr o m 1836 betecknas han som f d bryggare.
Familjen hade växt under tiden i Halmstad. En dotter, Johanna Beata, föddes 1822. Vid hennes dop var svågern ”krukomakaren Möller”, bonden Hans Berg, Bonnagård, och lärlingen J. C. Möller samt arbetskarlens Sven Sjölins hustru och pigan Cecilia Jacobsdotter faddrar. Den 12 oktober 1824 föddes Johan Jacob. Faddrar var nu garvaren Andersson, garvarlärlingen Holmqvist och smedgesällen Möller samt garvare Anderssons hustru, arbetskarl Anders Nilssons hustru och pigan Anna Jönsdotter – inslaget från Harplinge är inte längre så påtagligt. Den 21 maj 1827 föddes så sonen Carl Johan. Även nu var faddrarna hantverkare, gesäller och arbetskarlar. Den 18 juli 1831 föddes sonen Henrik. Sven hade nu blivit arbetskarl och faddrarna hade den här gången hämtats från Harplinge. Den 2 april föddes ytterligare en son, Peter Olof. Tillsammans med fadern redovisas i husförhörslängderna från 1832 hustrun och sönerna Johan Jacob, Carl Johan, Henrik och så småningom Peter Olof. Hustrun försvinner 1839, Johan Jacob 1840, Carl Johan 1841 och under tiden 1843–52 har familjen inte återfunnits i Halmstadslängderna.
Peter Segerlund hade redan 1831 flyttat till Harplinge (Gubbilt) och återfinnes något år senare som dräng på Bökesgård och från 1835 på nr 2 Gubbilt. 1842 har Peter blivit ”arrendator af vissa Tunnland jord” på nr 5 Särdal (Bonnagård), dit han kom från Hulabäck. Han synes ha fortsatt som arrendator till sin död av ”okänd sjukdom” 1851. På samma gård bodde också 1847 brodern Johan Jacob Segerlund, som föregående år inflyttat efter att ha arbetat på gårdar i Sörby och Skifsås. Han flyttade till nr 4 Lunden redan 1848. Också systern Johanna Beata Segerlund arbetade under 1840-talet i Gubbilt, Hulabäck, Lunden och på Bonnagård omväxlande med anställningar i Revinge och Getinge socknar.
I Skåne och Danmark
När jag nästa gång stött på medlemmar av familjen Segerlund har det varit i Skåne men däremellan måste en del ha hänt. Två av bröderna, Carl Johan och Henrik, har utbildat sig till målare och Johan Jacob har utvandrat till Danmark. Där träffade han den unga änkan Pernilla Andersdotter, född på Ven 1830, som invandrat till Danmark 1848. Hon hade varit gift ett par år med en dansk, Jens Petersen Laen, som emellertid dött 1853. Hon hade en överlevande son från sitt första äktenskap, Elias Edvard Jensen, född 1852. De bodde i Tårnby socken, byn Kastrup, på Amager. Johan Jacob och Pernilla gifte sig den 12 december 1856 i Tårnby och fick en son, Anders Peter den 10 september 1857 samt två döttrar, Anne Bertine (8 januari 1860) och Hanne Jensine (28 september 1862). I augusti 1864 återvände de till Sverige.
År 1860 inflyttade målaren Karl Johan Segerlund från Höör till Vankiva nr 19. Han anges vara född i Harplinge den 21 maj 1827. Här förbryllar dels namnet Carlsson, dels födelseorten Harplinge men det är inte något tvivel om att det är den Carl Johan Segerlund som föddes i Halmstad samma datum som son till Sven Segerlund. Vad namnet beträffar kan man gissa på att det syftar på någon som tagit hand om honom vid hemmets upplösning i början av 1840-talet. Som födelseplats anger Vankiva kyrkoböcker Halmstad också för Henrik Segerlund, när han så småningom inflyttade.
Karl Johan Carlsson Segerlund åtföljdes av hustrun Elsa Sjunnesdotter, född den 13 september 1831, tre barn, Carl Anders Sjunne, Carolina Benedikta och Anna Bothilda, samt pigan Anna Bengtsdotter från Broddarp. Alla hade god frejd och hade regelbundet gått till nattvarden. Segerlund anges i husförhörslängden 1859–60 som ägare till nr 19 Vankiva 1/8 mtl insocknes frälse – arrendegårdarna hade just vid den tiden frisålts från Vankiva gods. I Vankiva föddes ytterligare två döttrar innan familjen, vars överhuvud nu kallas ”timmerhandlaren Carl Johan Carlsson” (alltså utan Segerlund i namnet) med hustru, en son och fyra döttrar flyttade till V. Sallerup 1867. Därifrån (Eslövs boställe) flyttade timmerhandlaren 1868 med sin familj, utökad 1867 med ytterligare en son, Carl Emanuel Ferdinand, till Arnarp i Snötorps sn. Och därifrån – med ännu en son, David Sigfrid f 1869, flyttade familjen 1878 till Halmstad.
I december 1861 hade också målarlärlingen Henrik Segerlund från Burlöv flyttat till nr 19 Vankiva. När Carl Johan sålde gården tycks Henrik ha flyttat över till det torp som hans bror Johan Jacob övertagit på gården, men redan 1870 flyttade också Henrik till Snötorp.
Till nr 19 Vankiva kom också ”enklingen Sven Segerlund från Halmstad” och han dog där den 26 mars 1864 vid nära 72 års ålder. Han begrovs i Vankiva.
Var Johan Jacob närvarande vid faderns begravning och var det då det beslöts att han med familj skulle överta ett torp under broderns gård Vankiva nr 19?
I varje fall inflyttade den 5 augusti 1864 ”Johan Jacob Segerlund samt hustru och barn från Taarnby i Danmark”, sammanlagt sex personer, nämligen utom Johan Jacob själv, hans hustru, sonen och de båda döttrarna samt ”hustruns son i föreg. äktenskap Elias Edvard Jenssen”. Utflyttningen från Danmark hade möjligen varit påtänkt länge, ty attesten anges vara flera år gammal. På torpet föddes ytterligare två döttrar, Carolina Sofia (1866) och Hulda Helmina (1868). Förbindelserna med Danmark upprätthölls och Hanne Jensine flyttade 1869 till Köpenhamn men återkom efter några år. Så småningom hamnade emellertid alla fyra döttrarna i Danmark, i regel utflyttade strax efter konfirmationen. Sonen Anders Peter hade anställningar på gårdar i Vankiva och Ignaberga och gjorde ett par försök att ta värvning som artillerist. Han följde emellertid också fadern och halvbrodern på arbetsresor till Danmark och det förefaller som om han till slut hamnade där för gott.
Johan Jacob har troligen varit sjuklig, eftersom han i husförhörslängden 1870-74 anges vara skattefri. Han dog i Danmark den 1 augusti 1874 av nervfeber och begravdes i Köpenhamn.
Johan Jacobs styvson ”yngligen Elias Edvard Jönsson” enligt utflyttningslängden, flyttade 1868 till Danmark. Han återkom emellertid men fortsatte länge med nästan årliga arbetsresor till Danmark. Efter styvfaderns död gifte sig Elias Edvard med en flicka från N Åkarp, Johanna Månsdotter, och övertog torpet. Han kallas då i husförhörslängderna fortfarande Jönsson. Utöver hans egen lilla familj bodde på torpet modern Pernilla, som tillagts namnet Segerlund, med fyra kvarvarande barn, alla med namnet Segerlund. Först i husförhörslängden 1883–90 har Segerlund tillskrivits som efternamn även för Elias Edvard och hans familj.
Sammanfattning
Namnet Segerlund härstammar alltså från en strandridare Pehr i södra Halland i slutet av 1700-talet – om det burits före honom i hans familj har inte klarlagts. En sonson Johan Jacob gifte sig i Danmark 1856 med Pernilla Andersdotter, född på Ven men änka efter en dansk, Jens Petersen Laen. En son i detta första äktenskap, Elias Edvard Jensen, kom att med sin familj på 1880-talet tilläggas styvfaderns namn.
Barnen i Johan Jacobs och Pernillas äktenskap, av vilka tre fötts i Kastrup, Tårnby sn i Danmark och två i Vankiva, utvandrade alla till Danmark. Åtminstone flera av döttrana gifte sig där och fick barn men troligen bar ingen av dem namnet Segerlund. Till Danmark utvandrade också två av Elias Edvards och Johannas barn och namnet Segerlund fortlever hos deras barn och barnbarn. I Sverige fortlever namnet hos Elias Edvards och Johannas son Oskars barn och barnbarn.
Två söner inom den äldre släkten Segerlund som här berörts, Carl Johan och Henrik, flyttade omkring 1870 tillbaka till Halland. Carl Johan och hans familj hade dock då lagt av släktnamnet och kallades Carlsson. Om ättlingar till dessa använder namnet Segerlund har inte undersökts.
Källor
Förteckning öfver Halmstads Sjö Tull Betiente, Ålder, Tjenste År, Uppförande och Meriter. Riksarkivet, Stockholm.
Halmstads Stora Sjö Tulls Kammares Personella Berättelser. Riksarkivet, Stockholm.
Husförhörslängder för Halmstad (mikrofilm LK169, LK170 vid länsbiblioteket i Halmstad), för Harplinge socken (mikrofilm LK158 d:o), för Snötorps socken (mikrofilm LU90 d:o), för Vankiva socken (mikrofilm KL5923, LU252, LU253 vid länsbiblioteket i Kristianstad), för V Sallerups socken (mikrofilm LU791 vid länsbiblioteket i Malmö).
In- och utflyttningslängder för Halmstad (mikrofilm LK174 vid länsbiblioteket i Halmstad), för Harplinge socken (mikrofilm LK159 d:o), för Vankiva socken (mikrofilm KL5923 vid länsbiblioteket i Kristianstad).
Kyrkoböcker (födda, vigda, döda) för Halmstad (mikrofilm LK173, LK174 vid länsbiblioteket i Halmstad), för Harplinge socken (mikrofilm LK160 d:o), för Vankiva socken (mikrofilm KL5923 vid länsbiblioteket i Kristianstad).
Kyrkoböcker (födda, vigda, döda) för Tårnby socken. Landsarkivet, Köbenhavn.