IX:405 Tue Olsson och
IX:406 Kristina Jonsdotter



IX:405 Tue Olssonf c:a 1590.
Bonde i Boa, Farstorps sn.

IX:406 Kristina Jonsdotter.

Barn:
  • Elna Tuesdotter f 1623, d 1693. G m 1. bonden Tue Månsson, Boa, 2. häradsdomaren Niels Olsson, Boa.
  • VIII:203 Nils Tuessonf 1633. Se VIII:203–204.
  • Kirstina Tuesdotter f c:a 1635, d före 1670. G m bonden Lasse Torstensson, Sparrarp.


Tue hade ärvt gården efter sin far Olof, som enligt domboken ”slog Peder Katt i Ubbarp med en stång” (Johansson 1968). Gården var redan då en gammal släktgård och den uppges ha gått i arv inom släkten ” i obruten följd ända till våra dagar” (Wagnér 1953). Tues dotter Elna var först gift med Tue Månsson, som dog 1652. Hon gifte då om sig med Nils Olsson, som tydligen inflyttade till Boa. Han var född på Hovgården i Verums sn 1619. Nils Olsson blev med tiden en stor man, häradsdomare i V. Göinge 1683–1697 men då hade han redan sutti i häradsrätten flera år. 1687 deltog han också i den tidens överdomstol, lagmanstinget i Lund. Han var skrivkunnig och handlingar av hans hand lär finnas i landsarkivet i Lund.

Gården i Boa brändes i början av krigstiden 1676, vilket medförde stora förluster för Nils Olsson, även av anförtrodda medel. Trots att han blev ersättningsskyldig för dessa och andra medel och dessutom byggt upp gården igen kunde han 1688 utlova 200 daler silvermynt som hemgift till var och en av döttrarna. Nils Olsson hade f ö en bror som var smed och tog anställning i Danmark före 1671, varvid han lämnade kvar hustrun. Hon fick senare barn tillsammans med en snapphane, som före krigsslutet 1679 lyckades ta sig till Danmark och alltså klarade sig.

Av Nils Olssons åtta barn gifte sig dottern Toa 1678 med blivande länsmannen Mattis Hansson i Gammalstorp. Detta är ytterligare en av de ”dannemän” som på framskjuten plats klarade sig igenom krigsårens besvärligheter. Hans far Hans Mattisson var tingsfogde, d v s domare i V. Göinge under slutet av den danska och början av den svenska tiden. Han tycks ha kommit från Broby-trakten men övertog 1626–27 en del av Gammalstorp och bosatte sig där (Johansson 1968). Ett av sina första ting lär han ha hållit 1643 – det var under ”Horns krig” och tingssammanträdena de närmaste åren avhandlade ofta krigsskador. Hans Mattisson fortsatte som domare efter Skånes övergång till Sverige1658 och var bl a med om snapphanerättegångar från 1659 och framåt. Han fick emellertid en hel del svårigheter med klandrade och ändrade domslut. Bl a kom han i konflikt med höga herrar, officerare och t o m riksrådet Ebbe Ulfeldt, som anklagade honom för att ofta ha felat mot lagens bokstav. Häradsnämnden och ”menigheten” stödde honom emellertid och försäkrade, att han under sin 23-åriga ämbetstid uppträtt som en fin och ärlig danneman. Den rättegång som följde slutade med att han återinsattes som tingsfogde och stod kvar som sådan till sin död ett par år senare. Han fick emellertid betala vissa skadestånd för att han använt ”grofve och olaglige prosedur”.

Sonen Mattis, som bara var omkring 12 år när fadern dog, fortsatte snart arbetet i faderns fotspår. När Johan Gyllenstjerna våren 1677 krävde trohetsed för svenske kungen av Göinge-häradets bönder var Mattis Hansson en av de första som skrev under. Medan nästan alla använde bomärken hade Mattis en vacker och driven namnteckning (Svensson 1673). Han blev länsman i norra distriktet av V. Göinge efter fredsslutet 1679. Omkring 1690 blev han också uppbördsman. Han verkade som länsman under mycket lång tid, nitisk som domböckerna visar men trots att han också hade mycket omfattande egna hemmansaffärer bibehöll han sitt förtroende hos traktens folk. Beträffande hemmansaffärerna lade han sig snabbt till med hela Gammalstorps gård, snart också Tofta by och Tviggasjö by och under en period arrenderade han också Sandby kungsgård. Han var tydligen under en period mycket förmögen och höll t ex informator för sina barn. På äldre dagar bosatte han sig i Tviggasjö men hans söner, som tog sig namnet Castenberg och åtminstone en av hans svärsöner lyckades dåligt med sitt jordbruk och delvis också med sina tjänster. När gamle Mattis dog räckte boet, som värderades till 888 daler silvermynt, nätt och jämt till att betala skulderna.

Kyrkobokens omdömen om den gamle länsmannen är vackert – han dog 1723:

Die Venens d 18. October: Begrofs fordom Wälachtade Länsmannen nu hos Gud Sal: Mattis Hansson frå Twiggasiö, nato i Gammalstorp, faderen fordom Tingsfogden Sal. Hans Matthison, Moderen Inger Nilsdotter, war 12 åhr när faderen dödde och ? så strax i sin ungdom giöre sig omtänckt huru han så gården som sin Moder med flere anhörige föda och försyna skulle. Kom sedan i äktenskap med sin i sorgen lämnade Hustru Thoa Nilsdoter, in Conjugio 45 åhr, Pater liberonium 8. 6 söner 2 döttrar, de 5. Söner döde, en son och bägge döttrarne qvarlefva. Siukl. på et åhrs tid ? mehr än vanligt på 14 dagars tid, blef communicerat d 11 October. Dödde om aftonen dito hora 10. aetat 69 åhr 8. månader. Lägerstället up mot altaret.


Referenser
Johansson I. 1968. Västra Göinge härad och domsaga. Anteckningar för tiden intill 1690. Hässleholm.
Svensson S. 1973. En sockenkrönika om Farstorp. Hässleholm.
Wagnér H. 1953. Farstorp. Händelser och människor. Falköping.